”Allt går inte alltid spikrakt”

Var det ett självklart val för dig att plugga till socionom?

Jag har en social omsorgsexamen i botten från 2005. Jag ville ha tryggheten i att fortsätta jobba inom samma område och inte sadla om helt, men jag ville utvecklas. Jag kunde tillgodoräkna mig en del och behövde inte läsa alla kurser på socionomprogrammet. 

Jag jobbade i kommunal öppenvård och en socionomexamen öppnar fler dörrar och breddar möjligheterna med vad jag kan jobba med. Jag har alltid gillat att studera, det är kul och utvecklande. Jag blir lätt rastlös, så om jag inte får omväxling på jobbet, så pluggar jag i stället. Då var det ett lätt val att välja socionomprogrammet.

Du har ju gjort lite saker innan socionomutbildningen, berätta!

Jag började med att läsa social omsorg och har aldrig ångrat det. Det ledde in på en väg jag inte visste att jag skulle trivas så bra på. Sedan dess har jag jobbat i kommunal öppenvård med vuxna i missbruk, psykisk ohälsa i kombination med bostadslöshet, som barnsekreterare för placerade barn och i familjebehandling. Familjebehandling kan vara oerhört varierande; bara inom min första anställning fick jag förmånen att vara med i en rad utvecklingsprojekt, starta nya verksamheter, testa olika arbetsuppgifter som samarbetssamtal, ungdomsmottagning och föräldragrupper. 

Jag tycker om att vara med och utveckla och förbättra, så när jag blev jag rastlös och ville vidare pluggade jag psykoterapi, handledning i socialt arbete och lite annat. Jag sökte också in till socionomprogrammet och ansökte om tillgodoräknande.

Under tiden för studierna på socionomprogrammet sökte jag tjänst som samordnare i en öppenvårdssektion i Malmö stad, där vi erbjuder barn och deras familjer familjebehandling, föräldragrupper och mycket annat. Där är jag fast anställd nu.

Många kommer till universitetet och socionomprogrammet direkt från gymnasiet. Hur var det att plugga som vuxen, med lite mer erfarenhet?

Jag kände mig verkligen som en katt bland hermelinerna! (skratt) År 2019 när jag började på socionomprogrammet var det pandemi så vi träffades inte fysiskt så mycket, bara vid gruppövningar. Men i höstas, när jag kom in i föreläsningssalen för första gången, såg jag alla unga tjejer (mest) som sneglade och undrade om jag kommit fel. En student frågade om det var jag som var föreläsaren!  Det var kul och jag skrattade inombords. 

Men fördomar kommer på skam. Jag tänkte att ”jag kan mycket och har mycket erfarenhet” och att jag hade mycket att ge. Det hade jag, men oj vad duktiga mina kursare var! Jag var så oerhört imponerad av över hur fantastiskt duktiga och kloka de var, hur de kunde reflektera kring sociala problem och olika dilemman i samhället. Förmåga att problematisera och diskutera. Samtidigt kunde jag också känna en stark omsorg om dessa tjejer och killar, då jag vet vilka utmaningar de kan komma att ställas inför, och jag hoppas att de är rädda om sig.

En fördel med att studera när man är lite äldre är att jag inte känner mig lika prestationsinriktad som när jag var yngre. Jag tycker också att det varit lättare att se hela sammanhang, med större livserfarenhet än jag hade när jag studerade som ung.

Har du fått stöd från studievägledare på Socialhögskolan?

Jag har fått världens bästa stöd från studievägledare Ulrika. Eftersom jag hade mycket tillgodoräknade kurser blev det lite rörigt; vilken termin går jag, vilken kurs ska jag läsa? Ulrika har stöttat mig genom hela resan och lugnat mig när jag tappat kontrollen över hur man registrerar sig och på vilken kurs... Hon har hjälpt mig att sortera och tagit hand om mig och mitt kontrollbehov. Jag hade inte klarat det utan henne! 

Jag jobbade heltid samtidigt som jag läste sista terminen och jag läste en kurs till på kvartsfart. Det var helvetiskt, men jag visste att det var tillfälligt så jag klarade det. När jag sen fick examensbeviset i handen var det en härlig känsla!

Vad gör du i din yrkesroll idag?

Jag jobbar som samordnare i en öppenvårdssektion i Malmö stad, för barn upp till 18 år och deras familjer. Det är mitt första arbete där jag själv inte arbetar kliniskt, utan ansvarar för ärendehandledning till familjebehandlarna. Jag arbetar med kvalitetsfrågor, verksamhetsutveckling, metodutveckling och omvärldsbevakning. Det är ett oerhört stimulerande arbete som ännu mer väckt mitt intresse för arbetsledning och projektledning, samverkan och övergripande frågor. Jag gissar att min nästa utbildning (för fler kommer det att bli!) kommer att handla om ledarskap och projektledning.

Har du haft nytta av din utbildning?

Ja!

Man kan jobba med många olika saker som socionom. Har du funderat på att jobba med något helt annat, fast ändå inom socialt arbete?

Ja, kan tänka mig vad som helst, men kanske inte gå tillbaka till det jag redan gjort. Utvecklingsarbete eller handledning hade varit roligt.

Vad är den största utmaningen med ditt jobb?

Att det inte alltid finns klara besked att ge. Många har en önskan att få just raka besked, både klienter och medarbetare, och beslut blir ofta ifrågasatta. Socialt arbete har en stark etisk dimension och bygger på att vi som arbetar här använder vårt omdöme och vårt handlingsutrymme inom givna ramar. Det kräver både mod, engagemang och erfarenhet.

Vad är det bästa med ditt jobb?

Svårt att välja ut en sak! Men känslan av att vara till hjälp och göra skillnad. Nu gör jag det för kolleger, tidigare gjorde jag det för familjerna.

Har du något speciellt du vill dela med dig av till nyexaminerade som vill ut i arbetslivet, eller till studenter som ska välja väg? 

Att jobba som socionom är utvecklande på ett personligt plan men också professionellt. Det finns otroligt många karriärvägar och oändliga möjligheter, du kommer aldrig bli arbetslös. Du kommer att ställas inför svåra utmaningar. Det kommer att vara kämpigt, men jag har alltid känt att det är värt det. Det är värt allt slit, även om du bara hjälper en enda person.
Och förresten, vem vill ha ett arbete där ingenting händer?